Hjärt- och kärlsjukdomar

Dr. Rath har genom sin forskning även förklarat varför diabetespatienter ofta får kärlsjukdomar. Det höga blodsockret (glukos) gör helt enkelt det mycket svårare för C-vitaminet att komma in i kärlens endotelceller (ytceller mot blodet). Glykosmolekylen och C-vitaminet är mycket lika varandra och använder samma ingång (pump) in i cellen. C-vitaminet som är motorn för att bygga kärlens bindväv blir helt enkelt utkonkurrerat av den stora mängden glykosmolekyler. En diabetiker kan alltså motverka tendensen till kärlsjukdom genom ökat intag av C-vitamin. Utvecklingen kan liknas vid en långsam skörbjugg där kroppen hinner reparera skadorna men till priset av förtjockade kärlväggar. Vid den historiska skörbjuggen känd från sjömän som blev sjuka på medeltiden, hann inte och kunde inte kroppen reparera kärlen utan de upplöstes och sjömännen dog av inre blödningar. Så småningom lärde man sig ta med apelsiner som gav sjömännen det minimum av C-vitamin som behövdes för att undvika skörbjuggen. Gränsen för akut skörbjugg går någonstans vid mindre än 20 mg C-vit per dag. En solmogen apelsin innehåller ca 50 mg. Rekommenderat dagligt intag i Sverige ligger på 70 mg. Detta klarar skörbjuggen men är på tok för lite för att C-vitaminen skall kunna utföra alla sina uppgifter.500 mg är en rimlig rekommendation om man är frisk. Vid sjukdom räknas en terapeutisk dos i gram.